befogenhet

(befogenheten, befogenheter)

Vad betyder befogenhet?

1. rättighet
2. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder
3. (juridik) gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten

Exempelmeningar som innehåller befogenhet

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Regionala smittskyddsläkare kommer ha befogenhet att stänga ner skolor helt eller delvis med anledning av smittoläget.
• var befogenhet att fatta beslut i frågan ligger.
• – Rättsutredningen kar kommit fram till att vi saknar befogenhet i enlighet med utlänningslagen att göra det här, säger han.
• Från Norrköpings kommun säger man att det saknas befogenhet att genomföra tillsyn och genomföra sanktioner.
• Rätten ansåg sig inte ha befogenhet att pröva mutbrottsmisstanken och därmed möjligheten att frysa mer pengar.
• Chefer får också befogenhet att säga upp anställda oavsett hans eller hennes tjänstegrad, om budgeten kräver det.
• Militären har även befogenhet att gå in i människors hem och gripa personer som upplevs som ett säkerhetshot.
• Landets borgmästare har också fått befogenhet att implementera lokala regler för munskydd.
• När en fråga formuleras som offentlig tillskrivs någon av de offentliga aktörerna befogenhet att fatta beslut i frågan.
• Partiet vill dessutom ge skolorna befogenhet att öppna elevers skåp utan deras godkännande.
• Kyrkrapport visar : Tog lån på 25 miljoner – utan befogenhet