belackare

(belackaren, belackare, belackarna)

Vad betyder belackare?

1. person som talar illa om någon el. något
2. smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något.

Exempelmeningar som innehåller belackare

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Men den förräderianklagade folkskolläraren Altin tycktes inte rädas att möta sina yngre belackare.
• Hon surnade också till över kritiken och kallade i ett inlägg sina belackare för slynaktiga.
• Det fanns belackare som menade att prispengar skulle få många turneringar att gå under och på sikt få sporten på fall.
• Man kan förstå många belackare som säger att basketen blir bra först i slutspelet.
• Dessa belackare har så här långt haft fullständigt fel.
• Och det tycks många av The newsrooms belackare ha glömt bort i sin kritik.
• Hans belackare gillar inte att en vanlig grabb från Knivsta, om än med flyktingföräldrar, klär av rasismen i Sverige.
• Ryssland har de senaste månaderna sett rivaliserande demonstrationer varje vecka mellan Putins anhängare och belackare.
• Våra belackare kanske trodde att vi ville låta samhället ensamt bestämma.
• Ja, Stockholms filmfestival brukar av sina belackare kallas förhandsfestival.
• En av den aristoteliskt influerade filosofins främsta belackare var den kände teologen al-Ghazali ( 1058-1111 ).
• Inte ens hans belackare förnekar det.
• Påstod någon, skrev Östersundsposten med adress till belackare, 307 att vi, med kännedom 3 05 Ibid. 3 06 Ibid. 3 07 Belackare fanns.
• Nu har han själv svarat sina belackare på Twitter.