SVENSK ORDBOK

misskrediterande.

/mˈ̀ɪs.kre.dɪ.tˌeː.ran.də/

Vad betyder misskrediterande?

Substantiv
  1. 1
    det att misskreditera

Var används misskrediterande mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,1
Tidningar0,0
Webbforum0,1
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 288 291av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs misskrediterande?

Ett urval av böjningar av misskrediterande
BöjningGrammatisk form
misskrediterandegrundform
misskrediterandengrundform · obestämd · neutrum · plural
misskrediterandenagrundform · bestämd · neutrum · plural
misskrediterandetgrundform · bestämd · neutrum · singular
misskrediterandenasgenitiv · bestämd · neutrum · plural
misskrediterandensgenitiv · obestämd · neutrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
misskrediterande
misskrediterande
misskrediterande
obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
(misskrediterande)?
positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
misskrediterande
positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
misskrediterande
bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
misskrediterande
positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
misskrediterande
positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
(misskrediterande)?
bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
misskrediterande
positiv · plural · attributiv (före substantiv)
misskrediterande
obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
misskrediterandena
grundform · bestämd · neutrum · plural
misskrediterandes
genitiv · obestämd · neutrum · singular
misskrediterandenas
genitiv · bestämd · neutrum · plural
misskrediterande
grundform · obestämd · neutrum · singular
misskrediterandets
genitiv · bestämd · neutrum · singular
misskrediterandet
grundform · bestämd · neutrum · singular
misskrediterandens
genitiv · obestämd · neutrum · plural
misskrediteranden
grundform · obestämd · neutrum · plural

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Misskrediterande i en mening

Men man kan ändå ställa frågan om det i själva verket var hans framfusiga framtoning som var mest störande, och som ansågs misskrediterande inom det kyrkliga fältet.
Anade att fabrikören tyckte att det var olämpligt och misskrediterande för företaget att dess bokhållare hade en nära anhörig på tukthuset och agerade för denna.
Goffman definierar stigma som ett djupt misskrediterande attribut hos en individ och som psykologiskt nedvärderar en individ och reducerar individen till att vara endast det som stigmat själv symboliserar.
Visa fler exempel
Sådant anses misskrediterande, vilket är paradoxalt eftersom det förekommer i de flesta politiska sammanhang, exempelvis inom EU ( se Mörth 1999:98 ).
Bland de unga uppfattas dessa lögner som bland det mest misskrediterande som finns.
Fusk kan beskrivas som ett sätt att med otillbörliga medel skaffa sig framgångar som den enskilde inte gjort sig förtjänt av och är därför starkt misskrediterande ( Ekholm & Fransson, 1987, s. 48 ).

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.