SVENSK ORDBOK

oregelmässighet.

/ˈ̀uː.reː.ɡəl.mɛ.sɪ.hˌeːt/

Vad betyder oregelmässighet?

Substantiv
  1. 1
    det att vara oregelmässig; något som är oregelmässigt

Hur böjs oregelmässighet?

Ett urval av böjningar av oregelmässighet
BöjningGrammatisk form
oregelmässighetgrundform
oregelmässighetengrundform · bestämd · utrum · singular
oregelmässighetergrundform · obestämd · utrum · plural
oregelmässigheternagrundform · bestämd · utrum · plural
oregelmässighetensgenitiv · bestämd · utrum · singular
oregelmässigheternasgenitiv · bestämd · utrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
oregelmässighet
oregelmässigheter
grundform · obestämd · utrum · plural
oregelmässigheternas
genitiv · bestämd · utrum · plural
oregelmässighet
grundform · obestämd · utrum · singular
oregelmässighetens
genitiv · bestämd · utrum · singular
oregelmässigheterna
grundform · bestämd · utrum · plural
oregelmässigheten
grundform · bestämd · utrum · singular
oregelmässighets
genitiv · obestämd · utrum · singular
oregelmässigheters
genitiv · obestämd · utrum · plural

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.