SVENSK ORDBOK

ranglighet.

/rˈ̀aŋ.lɪ.hˌeːt/
Se böjningar ↓

Vad betyder ranglighet?

Substantiv
  1. 1
    det att vara ranglig

Hur böjs ranglighet?

Ett urval av böjningar av ranglighet
BöjningGrammatisk form
ranglighetgrundform
ranglighetengrundform · bestämd · utrum
ranglighetensgenitiv · bestämd · utrum
ranglighetsgenitiv · obestämd · utrum
Visa fler böjningsuppgifter
ranglighet
ranglighets
genitiv · obestämd · utrum
ranglighetens
genitiv · bestämd · utrum
ranglighet
grundform · obestämd · utrum
rangligheten
grundform · bestämd · utrum

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.