SVENSK ORDBOK

ryggning.

/rˈ̀ʏ.ɡnˌɪŋ/
Se böjningar ↓Så används ordet ↓

Vad betyder ryggning?

Substantiv
  1. 1
    (ridkonst) backning (med häst), rörelse bakåt, det att rygga
  2. 2
    (byggnadsteknik) takås
  3. 3
    halm eller liknande som täcker ett tak, i synnerhet närmast takåsen

Var används ryggning mest?

Högst frekvens i webbforum.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 753 677av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,0 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs ryggning?

Ett urval av böjningar av ryggning
BöjningGrammatisk form
ryggninggrundform
ryggningengrundform · bestämd · utrum
ryggningensgenitiv · bestämd · utrum
ryggningsgenitiv · obestämd · utrum
Visa fler böjningsuppgifter
ryggning
ryggningen
grundform · bestämd · utrum
ryggningens
genitiv · bestämd · utrum
ryggning
grundform · obestämd · utrum
ryggnings
genitiv · obestämd · utrum

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.