SVENSK ORDBOK

självförakt.

/ɧˈ̀ɛlv.fɶr.ˌakt/

Vad betyder självförakt?

substantiv
  1. 1
    förakt för den egna personen

    ”han var full av missmod och självförakt

Var används självförakt mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner3,2
Tidningar0,5
Webbforum0,7
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 33 379av 4 968 346 ordformer i FLEX
Medelvanligt1,5 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs självförakt?

Ett urval av böjningar av självförakt
BöjningGrammatisk form
självföraktgrundform
självföraktetgrundform · bestämd · neutrum
självföraktetsgenitiv · bestämd · neutrum
självföraktsgenitiv · obestämd · neutrum
Visa fler böjningsuppgifter
självförakt
självförakts
genitiv · obestämd · neutrum
självföraktets
genitiv · bestämd · neutrum
självförakt
grundform · obestämd · neutrum
självföraktet
grundform · bestämd · neutrum

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Självförakt i en mening

När han anländer till Stensborg har han misslyckats med att leva upp till bilden av en handlingskraftig man och det enda som återstår är självförakt.
Samtidigt hade han burit på en önskan att få berätta som det var åtminstone för Ann-Charlotte, slunga ur sej självförakt och bitterhet, söka tröst och förståelse hos henne och hitta balansen igen.
Historiskt sett har massmediernas position i skärningspunkten mellan industri, ideologi och konst alltid givit upphov till tvivel och ibland självförakt hos medarbetarna.
Visa fler exempel
Han ruskade på huvudet, fylld av självförakt.
Dubbeldiktverket Mariginalia / Xterminalia drivs som ofta hos Jönsson av klasshat och självförakt som tar sig rent kroppsliga uttryck.
Rousseau pendlar ständigt mellan ytterligheter – mellan ödmjukhet och hybris, mellan påståenden om sin egen unika varelse och sökandet efter det universellt mänskliga, mellan självförakt och självförhärligande.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av självförakt i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1800

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.