tilja

Ordets historia/ursprung

tilja, o. 1555: tillier plur., 1558: tälije;1549 även tijlor - fornisländska pilja,bottenbräda i båt, danska dial. tillie, tilja, ägs.pille, av urgermanska *peljön; jämför det urgamlafinska lånordet teljo, roddarbänk.Andra bildningar: fornsvenska (planko) thili (ack.plur. -thilia) m., plankvägg; fornisländska pili,pil n. ds., panelning; fornhögtyska dilla (av*pe1jö), nyhögtiska diele, tilja, golv, loge, mlty.dele f., tilja; fornhögtyska dil, dilo m., m. m.Jfr litauiska tili, tilji, bro. Avledn. tillgerm. *pela- = fornsvenska piatl n., botten ityg, fornisländska pel detsamma m. m., mostsvarande fin.lånordet tela, rullstock, kavel; besläktat medsanskr. tala- n., flata, fotsula, iriska talarn,jord, fornpreussiska talus, golv, fornslaviska tilo,(jord)golv o. d., latin tellus, jord; se f. ö.latin o. jämför även tjäle. -Kollektivbildningar (utom det ovannämnda isl.pil(i) n.): fornsvenska thilde n., bräder, svenska dial.tilde, av urgermanska *pelipia-, bildat som isl.kvende, kvinnor, sked i, forngutiska skypi,skotyg, fornsvenska kcerlde, personer av mankön,sv. dial. mägde, pack, följe, fornhögtyska juhh-idi, spann osv. (förf. Ark. 7: 35 f.);fsv. thilster n., golvplankor, ä. nsv.tel-ster, svenska dial. tilster, till fornisländska verb pilja,förse med golv (W. Cederschiöld Xen.Lid. södra 80), bildat som blomster.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt tilja

• flaggman med den lägsta graden

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller tilja

• Tiljans terror