SVENSK ORDBOK

uppspaltning.

/ˈ̀ɵp.spˌalt.nɪŋ/

Vad betyder uppspaltning?

substantiv
  1. 1
    (abstrakt) uppdelning i klart avgränsade enheter

    ibland på ett överdrivet sätt

    ”den västerländska uppspaltningen mellan kropp och själ”

Var används uppspaltning mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,3
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 208 085av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs uppspaltning?

Ett urval av böjningar av uppspaltning
BöjningGrammatisk form
~en ~arBöjningsuppgift

Uppspaltning i en mening

Denna uppspaltning handlar om det moderna livets ofrånkomliga motsägelse.
Nu kunde man förstås undra varför denna uppspaltning på en mängd fodral måste ske.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av uppspaltning i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1950

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.