SVENSK ORDBOK

utbörding.

/ˈ̀ʉːt.bˌɶː.ɖɪŋ/

Vad betyder utbörding?

Substantiv
  1. 1
    (ålderdomligt) utböling

Synonymer till utbörding

Synonymgrupp 1

Se alla synonymer →

Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.

Hur böjs utbörding?

Ett urval av böjningar av utbörding
BöjningGrammatisk form
utbördinggrundform
utbördingargrundform · obestämd · utrum · plural
utbördingarnagrundform · bestämd · utrum · plural
utbördingengrundform · bestämd · utrum · singular
utbördingarnasgenitiv · bestämd · utrum · plural
utbördingarsgenitiv · obestämd · utrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
utbörding
utbördingens
genitiv · bestämd · utrum · singular
utbördingen
grundform · bestämd · utrum · singular
utbörding
grundform · obestämd · utrum · singular
utbördingar
grundform · obestämd · utrum · plural
utbördingarna
grundform · bestämd · utrum · plural
utbördings
genitiv · obestämd · utrum · singular
utbördingarnas
genitiv · bestämd · utrum · plural
utbördingars
genitiv · obestämd · utrum · plural

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.