SVENSK ORDBOK

vägrare.

/vˈ̀ɛː.ɡrˌa.rə/
Se böjningar ↓Så används ordet ↓

Vad betyder vägrare?

substantiv
  1. 1
    person som vägrar

    att utföra viss handling, särskilt militärtjänst

    ”totalvägrare” · ”vapenvägrare”

    Fler nyanser och exempel

    ”värnpliktsvägrare”

Var används vägrare mest?

Högst frekvens i webbforum.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 635 121av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,0 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs vägrare?

Ett urval av böjningar av vägrare
BöjningGrammatisk form
~n äv. vard. vägrarn, plur. ~, best. plur. vägrarnaBöjningsuppgift

Vägrare i en mening

Bara 5 procent orubbliga vägrare sade sig anse att 40 000 kronor vore väl använda pengar.
Men från och med fjärde augusti kommer Astra-vägrare att erbjudas Moderna eller Pfizers vaccin istället.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av vägrare i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1886

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.