SVENSK ORDBOK
vinglare.
Vad betyder vinglare?
Substantiv
- 1person som vinglar
Hur böjs vinglare?
| Böjning | Grammatisk form |
|---|---|
| vinglare | grundform |
| vinglarn | grundform · bestämd · utrum · singular |
| vinglarna | grundform · bestämd · utrum · plural |
| vinglarens | genitiv · bestämd · utrum · singular |
| vinglares | genitiv · obestämd · utrum · plural |
| vinglarnas | genitiv · bestämd · utrum · plural |
Visa fler böjningsuppgifter
- vinglare
- vinglare
- grundform · obestämd · utrum · singular
- vinglarens
- genitiv · bestämd · utrum · singular
- vinglare
- grundform · obestämd · utrum · plural
- vinglarna
- grundform · bestämd · utrum · plural
- vinglarnas
- genitiv · bestämd · utrum · plural
- vinglarn
- grundform · bestämd · utrum · singular
- vinglares
- genitiv · obestämd · utrum · plural
- vinglares
- genitiv · obestämd · utrum · singular
Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.
Källor på den här sidan
Om källor och urval
Alla datakällor och deras användning →
Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.
Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.