- ödmjuk
- ödmjukare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (ödmjukt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjuka
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- ödmjuka
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- ödmjuk
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjuke
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (ödmjukt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjuka
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjuk
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- ödmjukare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- ödmjukast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (ödmjukt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ödmjukare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)