- anspråkslös
- anspråkslösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslöst
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslöst
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- anspråkslös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslöst
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anspråkslöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- anspråkslösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)