- dubiös
- dubiösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- dubiösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- dubiös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (dubiöst)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- dubiöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (dubiöst)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- dubiösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (dubiöst)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- dubiös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)