- gränslös
- gränslöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- (gränslöst)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- gränslösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (gränslöst)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (gränslöst)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- gränslösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- gränslösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- gränslösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)