- knuten
- knuten
- knutnare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knutna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- knutnare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knutnaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- knutne
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- knutna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- knutet
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- knutet
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knuten
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knutna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- knutnare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- knutnast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knutnast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- knuten
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (knutet)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (knutet)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (knutet)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- knutnast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- knutnare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)