- mångfaldig
- mångfaldig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- mångfaldige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (mångfaldigt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (mångfaldigt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (mångfaldigt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mångfaldiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- mångfaldiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- mångfaldigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)