- motståndskraftig
- motståndskraftigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (motståndskraftigt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- (motståndskraftigt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (motståndskraftigt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- motståndskraftigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- motståndskraftigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)