- obehaglig
- obehagligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- obehaglig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- obehagligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- obehagligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- obehaglige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehaglig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagligt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- obehagliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- obehagligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)