- påvlig
- påvligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- påvligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- påvligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- påvlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- påvligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- påvliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- påvligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- påvligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- påvlige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (påvligt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (påvligt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- påvligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- påvligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- påvliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- påvlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- påvligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (påvligt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)