- poänglös
- poänglöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- poänglöst
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglöst
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglöst
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- poänglösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- poänglösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- poänglösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- poänglösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)