- skenhelig
- skenheliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- skenhelig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- skenheligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenhelig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (skenheligt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (skenheligt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (skenheligt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenhelige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- skenheligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- skenheligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- skenheligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)