- orenlig
- orenliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- orenligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orenlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- orenligt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orenlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- orenlige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- orenliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- orenligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orenligt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)