- outförbar
- outförbarare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbaraste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- (outförbart)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbarare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbara
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbaraste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (outförbart)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbarare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbar
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbar
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbarare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbarare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbarast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbara
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbarast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbarast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbara
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- outförbarare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- outförbart
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- outförbarare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- outförbart
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (outförbart)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)