- snarstucken
- snarstucknare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucken
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucknare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucken
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucket
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucknare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucket
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucknast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (snarstucket)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucknaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstuckna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- snarstucknaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstucknare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- (snarstucket)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstuckne
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- snarstuckna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstucknast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (snarstucket)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- snarstuckna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- snarstucknast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)