SVENSK ORDBOK

ostentativ.

/ɔ.stɛn.ta.tˈ́iːv/

Vad betyder ostentativ?

adjektiv
  1. 1
    avsiktligt framhävd

    för att antyda något eller för att väcka uppseende eller dylikt

    ”värden tittade ostentativt på klockan (adv.)”

Synonymer till ostentativ

Se alla synonymer →

Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.

Var används ostentativ mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,2
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 273 118av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs ostentativ?

Ett urval av böjningar av ostentativ
BöjningGrammatisk form
ostentativgrundform
ostentativapositiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativtobestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativarekomparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativastsuperlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativastesuperlativ · plural · attributiv (före substantiv)
Visa fler böjningsuppgifter
ostentativ
ostentativare
komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativa
positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativare
komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
ostentativast
superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativast
superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativ
obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativare
bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativt
obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
(ostentativt)?
positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativaste
superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
ostentativare
obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativt
positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
(ostentativt)?
superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativaste
bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativ
positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativast
superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativare
komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativa
bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
ostentativare
komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
(ostentativt)?
komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ostentativa
positiv · plural · attributiv (före substantiv)
ostentativare
obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Ostentativ i en mening

Och han blev ostentativ och satte upp dem på väggarna, så även Isak blev generad.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av ostentativ i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1891

till latin ostenta´re ’hålla fram, visa; skryta med’

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.