sol

Ordets historia/ursprung

sol = fsv., danska = fornisländska söl f., gotiska språket saniln. (det gotiska språket ordet närmast av *söil medbortfallet w), av urgermanska *söivil- (~ul,*sowl-t; med bortfall av w i nord. spr.)= ic. *sänel- i latin söl m. (ital. sole, spän.so/, men franska soleil av dimin. *söliculus),grek. (li)élios (med avledning -zo), litau.sdnlé f.; jämför fornslaviska sliimce, sol (stam:*siiln-); i kelt. spr. ( forniriska silil) även 'öga'(noanamn? Meillet); avljudsformer tillsanskr. sära-,'sol, o. svar-; jämför det got.runnamnet sugil = ägs. sigel, medomstritt g; rot besläktat med den i västgerm.spr. allmänna stammen sun- i nyhögtiska sonneosv., kanske, med H. Pedersen, bådastammarna från en heteroklitisk böjningie. *sän-el, genit. *sn-n-és (se söndag o.Sonfjället), o. med sval; egentl.: denlysande; alltså samma grundbetyd, somt. ex. latin liuia, måne (se ljus). Attbeteckningarna för 'söl' i indoeur. spr.i regel äro fem. eller mask. visar väl, medMeillet Lingu. histor. södra 220 f., på attden uppfattats som ett personligt väsen.- Om sam ma n södra dräng-, p ig-, natt-söl i betyd, 'måne' se d. o. - Intetnytt under solen, jämför Sal. Pred. 1:9.- Solfjäder, Åbo 1632: 'l quines soollfieder', Oxenst. brefv. 1637; synes varaen speciellt svensk bildning:grannspråken ha i stället beteckningar som utgåfrån ord för 'vifta, fläkta', såsom danskavifte, nyhögtiska wedel (till wedeln, vifta), engelskafan (från latin vannus, se vanna), franskaéventail (till éventer, utsätta för vinden,till latin ventus, vind), jämför även nyhögtiska fächer(väl till [an]fachen osv., dock enl.somliga ett latin lånord), förr också:sonnenfacher. O. v. Dalin bildar skämts,beteckningen lurgevär. - Solsicka, sydsv.dial., Chrysanthemum segetum = danskasolsikke, Helianthemum, angelsaxiska eller fornengelska solsece,efter latin solsequium (-quia; franska souci),egentl.: som vrider sig eller följer solen,till sequi, följa. Jfr solvända. -Solstånd (sommar-, vinter-), om solens(skenbara) stillastående,(vid sommar- o.vintersolståndet), 1580-t. = mhty.sonnenstant, holl. zonnestand, liksom mhty.sonnenstandung o. de besläktade isl.sölstaða, medellågtyska (1200 - 1500) sunnestat, angelsaxiska eller fornengelska sunstedeövers. av det likaledes besläktade lat.solstitium (av -stat- till stare, stå). Medannan bild, om solens skenbaravändning vid vändkretsarna, svenska dial. solvarv(jämför skån. solvorr, om de dagg- el.regnfläckar, som uppkomma på de vävar,vilka ligga på bleken under denna tid),isl. sólhvarf, danska solhverv, till germ.*hwerfan, vända eller vrida sig (se värva),o. varv (fsv. sölhvarf betyder'solförmörkelse', till samma verb i betyd.'försvinna'); vidare medellågtyska (från 1100 till Luther) sunne(n)wende(ty. sonnenwende), ä. holl. zonnenwende,till vända; se även under tropik.Ags. sungihte n., ä. nyhögtiska sonngichten, hörtill medellågtyska (från 1100 till Luther) giht (osv.), gång, resa (tillgånga, jämför fornhögtyska gingên, följa efter); no.solhov, egentl.: solens stigande, är enavljudsform till häva. — Solsvärta,sv. dial., koltrast, se d. o. — Solvargi uttr. grina som en solvarg, egentl.:gapa stort (se grina), 1753 o. sannol.redan Härnösand 1661 i öknamnetSolewargh, till svenska dial. solvarg, ävensolulv, vädersol, bisol = danska dial. solulv,jämför engelska sundog om likartade fenomenävensom nisl. vera i úlfakreppu, dvs. 'iulvaklämma'. I anslutning till dengamla mytiska föreställningen, att solenförföljes av en glupande ulv, som sökeruppsluka henne. Sådana solvargar äroSkǫll o. Hati, som enl. den poet. Eddan(Grimnism. 39) följa efter solen,ävensom Fenrisulven, vilken enl.VafÞruðnismál 47 en gång blir hennes bane.Samma folktro finnes (eller har funnits)hos tyskar, rumäner o. slaver. Ävenen mängd indian- o. negerstammar tro,att solförmörkelser orsakas av ettvidunder, som uppslukar solen. —Solvända, växtsl. Helianthemum,Franckenius 1659 (-wenda, -wende), mostsvarande ä.da. solvende, norska solvendel, holl.zonnewende, medellågtyska (från 1100 till Luther) sunnewende (ty.sonnenwende), till vända, alltså: som vändersig efter solen; jämför de likbetyd, ä. da.solvirvel (till urgermanska *hwerfan, vända el.vrida sig, o. virvel), medellågtyska (från 1100 till Luther) sunnenwerbel(ty. sonnenwirbel), franska tournesol, grek.(h)ēliotrópion (till (h)ēlios, sol, o. trépō,vänder, se trop; jämför svenska växtn.heliotrop), ävensom under solsicka. —En avledning på urnordiska -ia av sol ärsv. dial. annsöles, motsols, fornsvenska andsölis(-sȳlis) = fornisländska andsølis; till an- 2, emot.— Om ordet i ortn. se följ. o. Solna.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt sol

• aria för placido domingo
• bärande järn
• celler som belyses
• de sjungs ensamt 6 bokstäver
• Den kan driva 8 bokstäver
• flaskan i båten
• fyllt bakverk
• ger rosa färg
• gör tant brun
• halvmåne på fat
• handlingskraftig
• hinomaru betyder
• hyton
• hålla separat
• i grön potatis
• indisk gudom
• jordmån
• Kan sluta som pannkaka
• kappseglingsbåt
• keltisk sagofigur
• Kungligt sommarställe
• Lapat dagsljus
• Ligga på playan
• liten pastej
• Pressat på playan
• Producerar el 9 bokstäver
• saxprestation
• Ses ove sundberg i
• skyddande ban
• spelas på fyra strängar

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller sol

• där skimrar templet nu i solen
• en vandring i solen
• fords solo
• Får man i motsol
• Hade de på höstsol
• har vi sol i
• indisk soldat
• Kan ha parasoll 8 bokstäver
• lever isolerat
• lucas solo
• plats för solur
• runt sol
• ses i playa del sol
• Solberg 4 bokstäver
• solbränd herre
• solens son
• solgid
• solgudens son
• solnabo
• Solnaklubb 3 bokstäver
• solo i rymden
• solstad
• Solstickans nerman
• solurspinne
• solursvisare
• solö
• Står solitär
• tapper soldat
• tidig spelkonsol
• Visar solar 16 bokstäver