- mogen
- mognare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mognaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- mognast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (moget)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- mognare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- mognaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- mognast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mogen
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- moget
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mognare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- mognast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (moget)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- moget
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mognare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mogna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- mognare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- mognare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- mognare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (moget)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- mognare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- mogna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- mogna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- mogen
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- mognaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- mogne
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)