Vad betyder bibringa? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

bibringa

uttal: [ ²b'i:bring:ar ]

(bibringade, bibringat, bibringa, bibringar)


Vad betyder bibringa?

bibringa verb
  1. ge (en viss insikt el. uppfattning)
  2. få att uppfatta eller behärska, få någon att tillägna sig något; tillföra; ingiva; ge, skänka
exempel:
  • läsaren bibringas uppfattningen att alla svenskar är dumma
Snabblänkar

Besläktade ord till bibringa

    Bibringa på engelska

    Synonymer till bibringa

    För fler synonymer se synonymer till bibringa

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Ibland kan korsordsfrågor och korsordssvar ge lite ledtrådar till hur man på ett annorlunda eller litet underfundigt sätt kan beskriva ett ord. Tyvärr så har vi inte hittat några för ordet bibringa ännu.

    Exempelmeningar som innehåller bibringa

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Återkommande sägs att lärare menar att ämnet syftar till att bibringa tolerans och respekt för medmänniskor.
    • Och att använda mu- sik för att bota, bättra och bibringa hälsa, torde vara en av musikens mest angelägna funktioner.
    • Den som han ansträngt sig att bibringa dem... Borde han inte vara nöjd ?
    • Himlens Sons önskan är, och har genom årtusenden varit, att dessa skådespel skall bibringa folket kärlek till dygden och avsky för synden.
    • Det gällde att få bilden att tala, att bibringa budskapet såsom ängeln ingivit Guds ord.
    • Bibringa det insikten att om någon fäster sig vid det, beror det på tillfällig förblindelse, ity sanningen om barnet ännu ej uppenbarats.
    • Förutom målet att bevara och dokumentera, hade Hazelius också ambitionen att bibringa befolkningen kunskap om den svenska nationen och dess delar.
    • Den som har lagt ned stor möda på att bibringa djuret hyfs och dressyr jämställs med den som överhuvudtaget inte håller efter sin hund.
    • Något återstod väl av den uppfostran som mina ömma föräldrar sökt bibringa mig i den gamla prostgården vid Vibysjön.
    • De sjelfviska uppfattningar, hon ville bibringa dottern, framstodo alltid för henne såsom höjden af god moral.
    • J. Östman hos länsstyrelsen anhållit, att vaktkonstapeln Graff måtte för- ordnas att bibringa honom de första grun- derna i bokligt vetande.
    • Tänk att det vardagsgråa pendlandet alltid lyckas bibringa en dessa livets oväntade stunder av klarhet och förnyelse.
    • kvinnlighet kan bibringa fördelar ( jfr Mizrachi 1999:164 ).
    • De kurser för kalkverksarbetarna som de nu gav gick ut på att bibringa dem en rent elementär utbildning.
    • Bibringa det en stark religiositet, där Gud är föräldrarnas vakthavande.