Vad betyder bråka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

bråka

uttal: [ ²br'å:kar ]

(bråkade, bråkat, bråka, bråkar)


Vad betyder bråka?

bråka verb
  1. ställa till bråk
  2. föra oväsen och/eller orsaka skada
  3. ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta
  4. slåss
exempel:
  • det är väl inget att bråka om!
Snabblänkar

Besläktade ord till bråka

Bråka på engelska

Synonymer till bråka

För fler synonymer se synonymer till bråka

Ordets historia/ursprung

bråka, väsnas o. d., Envallsson1788: träta och bråka = nisl. bráka,no. braaka, danska brage, från medellågtyska (1200 - 1500) brāken,braka o. d., av äldre braken (se braka).Enl. Seip 1: 58 dock snarast inhemskt, tillen avljudsform med urindoeuropeiska -ē- (jämför latin frēgi).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt bråka

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller bråka

Exempelmeningar som innehåller bråka

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • - Skulle vi ha en skön kväll eller skulle vi bråka ?
  • Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah bad alla som stödjer honom att sluta bråka och gå hem.
  • Det var ju en himla tur att jag såg Jonathan bråka med dig.
  • Att supa, bråka, ljuga och sprida rykten var aldrig önskvärda manliga beteenden.
  • " Sådärja ", sade han, när han kom ut från köket med vattenglaset, " vad ska vi nu bråka om ? "
  • Dan bråka aldrig om nånting.
  • De två började vid lunchtid att bråka och en av eleverna hade en kniv som han använde mot den andra.
  • I längden var det aldrig lönsamt att bråka med dem.
  • Farfar var knäckt och orkade inte bråka.
  • – De blir ibland otroligt aggressiva, men jag har ingen lust att bråka, säger han.
  • Vi vill inte alls bråka och drar därför in den affisch som de har reagerat på, säger hon.
  • Men att han skulle börja bråka om fisket hade ingen räknat med och därför försvann båten.
  • Nu spottade han på soptunnorna i stället för där hördes råttorna bråka, kastas dovt i plåtväggen som om de rumlade om på en snuskig bar.
  • Mannen kom till sin mors lägenhet och började bråka med henne.
  • För bråka det gör man, har man gjort i alla år på skolorna.
  • Kanske tänkte han precis som jag själv brukar tänka att vi skall ju alla dö en gång, så varför bråka så mycket.
  • En person knivskars när en man började bråka inne på en restaurang i Bagarmossen i södra Stockholm på lördagskvällen.
  • När det gäller avvikande företeelser tar Filip upp att det finns de som kastar sten för att vandalisera, eller som gör det för att bråka.
  • – Det handlar om två män som börjat bråka på en fest, där en blivit slagen i ansiktet.