Vad betyder kvida? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

kvida

uttal: [ kv'i:der ]

(kved, kvidit, kvid, kvida, kvider)


Vad betyder kvida?

kvida verb
  1. gnälla, jämra sig
  2. ge ifrån sig gälla ljud i plåga
Snabblänkar

Besläktade ord till kvida

Kvida på engelska

Synonymer till kvida

För fler synonymer se synonymer till kvida

Ordets historia/ursprung

kvida, fornsvenska kviþa (ipf. kvidde), varaorolig, kvida = fornisländska kviða, vara sorgseneller bekymrad för, ä. danska kvide, klaga,fsax. quithian, jämra sig, ägs. cwiðan(st. vb), klaga, rot besläktat med gotiska språket qainôn,gråta, sörja, ägs. cwánian, klaga, isl.kveina, klaga, jämra sig, fornisländska kveinka, no.o. nordsv. dial. kvinka; oftasammanställt med sanskrit gáyati, sjunger, litau.gëdóti, sjunga, osv.; andra sannol. el.möjl. hithörande ord se v. d.Osten-Säcken IF 24: 239 f. Om, såsomstundom antagits, grekiska odino, känner(häftig) smärta o. d., också är besl., synesmycket osäkert. - I nsv. med analogiskstark böjning, liksom t. ex. stred föräldre stridde; se likn. ex. under hinna2. - Jfr kvillra.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt kvida

Exempelmeningar som innehåller kvida

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Jag hörde honom kvida nere på gården.
  • Jag hör honom kvida och klaga.
  • Det råa ordet " hora " i en av mina första böcker fick henne att kvida.
  • Och att kvida för nypet ett kärleksrop.
  • - Klientelet, hörs den hjälpsökande kvida.
  • Tamara bet i en kudde, men kunde ändå inte låta bli att kvida.
  • Jag hörde mig själv kvida.
  • Hon brukade kura ihop sig som en liten kattunge och kvida lite för sig själv : Men Horacio, inte gråta.
  • Varför slaviskt kvida ,
  • De andras tystnad började kvida, tonlöst.
  • Nå - kroppen må kvida, vad kan jag göra åt det !
  • Utanför var stjärnklart och den envisa blåsten fick den gamla huskroppen att kvida som av värk.
  • Hon mindes hur Guld slagit klorna i den bundna kon i stallet och hur den tagit emot honom utan att ens kvida.
  • Fadern slog ofta sina husdjur, de kunde bara råma och kvida, vända ögonvitorna utåt, streta med huvudet i klav och grimma.
  • Han tyckte att han ville göra vadsomhelst för att hon skulle gnälla och kvida så där.
  • När fröken Ström hörde deras steg, begynte hon kvida och sucka, såg på den inkommande med matta ögon.