lunka

(lunkade, lunkat, lunka, lunkar)

Vad betyder lunka?

1. springa el. gå tungt och långsamt
2. gå i mycket långsam takt

Exempelmeningar som innehåller lunka

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Han vaknade och såg Shardik lunka av och an bakom sitt galler, reste sig upp och i det första gryningsljuset ställde han sig att bedja.
• Deltagarna börjarpröva att spela Lunka på, Bron till Avignon och Till Paris själva.
• Och börja stabbigt lunka därifrån.
• - Det var först då som det började gå riktigt fort och sedan lät jag Sanity lunka på där framme.
• Vi använder de första tonerna i Lunka på : varpå det följer en notbild med tonerna E, D och C som helnoter, medrepristecken.
• Karlarna fick order om rast vila ; och lunka bort i klungor till skogsbrynet bakom fältet.
• Han lämnade Hullingens sydkust och började lunka uppför betesmarkerna på sluttningen.
• Läraren spelar efter en stunds funderande melodin Lunka på, vilket gör att han uppmärksammar elevens fråga.
• Det man spelar liknar nu tonträffning snarare än Lunka på.
• Pelle fortsätter att gå igenom Lunka på och kommenterar bl.a. låtens form.
• Dom hörde-såg hur den börja lunka ut mot grusvägen.
• Från Knäred skrif- ves till Hallandsposten : Grålle får lunka på vagarne tre dagar i veckan, sex mil hvarje gång.
• Vi låter hästarna lunka sida vid sida.
• När han kom fram såg han björnen lunka bort mot kadavret.
• – Från början var det tänkt att vi skulle lunka fram men på bara någon vecka har det exploderat och då måste vi göra det snabbt.
• Han hann tio meter innan björnen började lunka efter.
• Det går inte bara att lunka på nu, säger Alf Svensson.