ära

Ordets historia/ursprung

ära, sbst., fornsvenska cera, även: aktning,välvilja = sen fornisländska (kra, danska cere, frånmlty. ére, även: äktenskap, av fornsaxiska era,nåd, ära, gåva = fornhögtyska era (ty. ehre),ägs. dr, ära, välgerning, skonsamhet,lycka, fornisländska Eir, läkekonstens gudinna, avgerm. *aizö-. En inhemsk utvecklingav denna grundform hade givit *éra.Härtill verb ära, fornsvenska céra, danska cere, frånmlty. éren, av fornsaxiska er ön = fornhögtyska érön, erén(ty. ehren), ägs. arian, i fornhögtyska o. ägs. även:begåva, fornisländska eira, skona; av urgermanska *aizön,*aizian; med dentalutvidgning i got.ai-stan, ha försyn för, akta, o. grekiska aidomai,blyges, har försyn för, av urindoeuropeiska *aizd-9*aisd-; däremot knappast, såsom ocksåantagits, i latin aestnmäre, taxera,värdera, akta (varav franska estimer, sv.estimera, nu blott värd., dial. exmera),som i stället snarast ytterst hör till aes,malm (se arg o. Walde2). - Med avs.på medellågtyska (1200 - 1500) e > nord. ce jämför lära; sannol.beroende på öppet uttal av medellågtyska (1200 - 1500) e förer (se Seip 2: 86). - Betyd, 'begåva'uppträder i förära (jämför yngre fornsvenska forcering)--da. forcere, från medellågtyska (1200 - 1500) voréren, hedra,särsk. med gåvor, mostsvarande nyhögtiska verehren.I denna betyd, urspr, med prepos. med.I den äldre betyd, 'hedra' t. ex. Sir.bok 1561: 'Wijsheten . . förährar themsom henne vnfå'. - Ordet hade förren vidsträcktare användning än nu,då det ofta ersattes av heder, t. ex. ibetyd, 'redlighet, hederskänsla,rättskänsla' o. d.; kvar i t. ex. en äransman, en man av ära (jämför hedersman),bo långt från all ära ochredlighet; jämför även i bedyranden t. ex. påheder och ära, på ära och tro (detsenare vanligt redan i fsv.). - Ära densom ära bör, dvs. ära (heder) åt densom ära tillkommer; efter nyhögtiska ehre, demehre gebiihrt, efter Rom. br. 13: 7 (igamla o. nya svenska bibelövers, i ställetheder). Sedermera ofta genommissförstånd utb)7tts mot äras bör. - Äranär det vackraste trädet i skogen,från mostsvarande uttr. i danska (ceren osv.); egentl,ordlek på ett gammalt ord för 'lönn',da. cer (eller ceretrce), besläktat med nyhögtiska ahorn,lat. acer osv. (se lönn). Jfr norska jämnen er eit godt gräs, där javne betyderbåde '(växten) Lycopodium' o.'rättframhet' o. d. - Den vid en mängdsituationer (lyckönskningar, avsked osv.)använda hövlighetsfrasen ha (den) äranatt . . är en översättning av nyhögtiska die ehrehaben. - Ärbar, förr, t. ex. 1600:ärofull, hederlig, bl. a. som attribut tillbondeståndet (t. ex. 1723, liksom i ä.sv. ärlig, hederlig, varom nedan); numed starkt specialiserad betyd., omkvinnor: en ärbar kvinna, ärbart uppförande= danska cerbar, från nyhögtiska ehrbar, av mhty.érbcere = medellågtyska (1200 - 1500) érbdr (ärevördig o. d.);egentl.: som är förenligt med eller uppförsig enligt ärans eller hederns fordringar,se bar 3. - Äreboren (nu f) = fda.cerebaaren. Tidigast (liksom i ä. da.)antagl. om adelsmän; men har sannol.varit sällsynt. Under 1600-t.:s senareo. 1700-t.:s förra hälft ofta somhedersepitet till ämbetsmän, fil. magistrar o.förnämligare borgare; senare, in på1800-t., även till mindre hantverkarebland städernas borgare; dock alltidåtföljt av andra efter förhållandenaavpassade attribut, t. ex. 'äreborne,lag-farne och höglärde' 1670 till en jurisprofessor, 'äreborne, välvise ochhögaktade' till en borgmästare; Växiö 1785:'Mästaren Borgaren och skomakarenÄreborne och konsterfarne G. F. S w.'1775 befordrades av Collegium medicumapotekarna från 'äreborne ochkonsterfarne' till 'högachtade'. - Ärlig, i ä.nsv. (15- o. 1600-t.): ansedd, aktad,hedervärd; förnämlig, hederlig; ärbarm. m., t. ex. Bib. 1541, Sal. Ordspr. 16:31: 'Grå håår äro en ährlig krona' (gamlabibelövers.: 'en hederskrona', nya: 'Enärekrona'), gamla bibelövers., l Tim.3: 11: 'deras hustrur . . skola ock ärligavara (dvs. ärbara)', fornsvenska cerligh(er) (-llker,-likiri), ärad, ansedd, berömd, ärevördig,ärofull, härlig, hedersam (jämför västg.ärak-tig i denna betyd.), ärbar m. m. = da.cerlig, ärlig, förr bl. a. även: ärbar, frånty.: medellågtyska (1200 - 1500) érlich, nyhögtiska ehrlich i ungef.samma betyd., i nhty.: ärlig, redlig.Förr i svenskan även som hederstitel,först (redan i fsv.) använt om riddareo. adelsmän (på 1600-t. allmänt ersattav välboren), sedan om borgerligapersoner, o. långt in på 1800-t. (t. ex. iadresser) om allmogemän, hantverkare(på landet) o. soldater, t. ex. 'Ärlige ochförståndige dannemannen N. N.' o. d.Betyd.-utvecklingen i ärlig är analogmed den i hederlig, urspr.: hedrad,aktad, o. latin honeslns (till honor, heder,ära). - Äregirig, fornsvenska cerogirugher,liksom danska cergerrig från ty.: mlty.éren-girich, nyhögtiska ehrgierig (jämte ehrgeizig),till gir ig i betyd, 'begärlig'. -Ärevördig, se under vördig. Jfr yngre fsv.:cervcerdogho (för -e) kere herre, till SvanteSture. - Betr. växlingen are- o.äro-i sammans., t. ex. ärelös (fsv. céro-) o.ärofull jämför under S3^ssla. - I ställetför ärelystnad användes under 1700-t.o. 1800-t.:s första hälft mycket oftaårelust. - En gammal sammans, härtill ärhusära i betyd, 'hustru', Bib. 1541,Psalt. 68: 13, i gamla bibelövers.:'hus-äraii utskifter rofwet'; efter Luther s.st.: hausehre; sedermera icke sällan iUtter., t. ex. Palmblad, Knorring, Heden-stjerna (i nyare tid i regel medskämtsam anstrykning); förr (atm. 1600- o.början av 1700-t.) i officiell stil (vidlikpretdikningar o. d.), t. ex. 1656:'Gund-borgh . . . , Wyrdiges och Wällärdes HerA. H. F. . . Fordom KiärelskeligeHuus-ähra och Hustro'. Egentl, beroende påfelaktig övers, av ett hebr. newåi bdjitmed betyd, 'husets beboerska', somförväxlats med ett nawdt bdjit.- Inhemsktnordiska uttr. för 'ära': heder (nu mednågot avvikande betyd.) o. fornisländska vegr, bådamed grundbetyd, 'glans, klarhet', jämfört. ex. ägs. hddor, klarhet (se närmareheder), o. fornhögtyska wähi, strålande, skön( fornfranska gai ;> engelska gay, glad, med sammabetyd.-utveckling som i glad). Se ävenunder *söma.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Korsordsledtrådar & korsordssvar

Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt ära

• Anbefalla 6 bokstäver
• Anmoda
• anordning som för med sig vapen
• argsint och elak kvinna
• avsäga sig eller överge
• Basala
• Basala 10 bokstäver
• dela eller öppna med kniv
• Desicerat
• en filosofisk lära
• en fisk
• en gren av fysiken
• en insekt
• en krydda
• en mörk
• en större kökskniv
• en typ av icke-ordinarie lärare
• en typ av jurist
• en typ av skolledare
• en växt
• en växt
• en växt
• en växt
• en växt
• en växt
• en äldre vetenskaplig teori
• ett halvcirkelformigt
• ett språks böjnings- och avledningssystem
• ett språks uppbyggnad
• ett äldre rätts- och förvaltningsområde

Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller ära

• agrar lära
• anläggning för vistelse nära naturen
• arbetslära
• Att bära barn på
• avskaffa militära anläggningar i
• avskaffa militära styrkor
• avvikelse från påbjuden lära
• Begära 7 bokstäver
• begära leverans av
• behållare att bära insamlade växter i
• Besvära
• besvära med närmande
• besvärad av nyfikna blickar
• besvärar blodfull
• bevaka på ett besvärande sätt
• bibeltext lära
• bibeltextlära
• Biblisk brevbärare
• bli nära vänner
• bondelära
• Brevbärare
• brytlära
• buddhas lära
• bära med möda
• bära sig dumt åt
• bära sig oskickligt eller tafatt åt
• bära sig töntigt åt
• bära sig åt som en tok
• bärande bjälke i vägg
• bärande del