Vad betyder örfil? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

örfil

uttal: [ ²'ö:rfi:l ]

(örfilen, örfilar)

Vad betyder örfil?

örfil substantiv
  1. slag mot öra el. kind med flata handen
  2. slag med öppen hand över kind eller öra
  3. finlandssvenska kanelbulle
Snabblänkar

Besläktade ord till örfil

    örfil på engelska

    Synonymer till örfil

    För fler synonymer se synonymer till örfil

    Ordets historia/ursprung

    örfil, 1623: öhrfijler plur., 1626: ohr-,förr o. ännu i dial. (t. ex. Bohuslän .) ävenöre-, ävensom -fill 1666, -fillar 1794, (ä.)skå. örnfil-, ombildning (knappast dockmed Noreen V. spr. 3: 234 med mellan-formen *örfigel, efter likbetyda n de ty.dachtel o. holl. wafel) av ett ord motsv.ä. nsv. öhrfigen Växiö 1674, danska ørefigen;från ty.: medellågtyska (1200 - 1500) ôrvîge = sen medellågtyska (från 1100 till Luther) (ty.ohrfeige), egentl.: öronfikon, alltså ettskämtsamt bildligt uttryck av sammaslag som äldre nysvenska (1520 - 1730) smällfikon, svenska dial.smällfiken i samma betyd., eller nyhögtiska o. ty.dial. dachtel, örfil, egentl.: dadel,maulschelle, urspr, ett bakverk, maulbirne(päron), kirsche (körsbär), pflaume(plommon) (kopfnuss i samma betyd, hör möjl.däremot ytterst till urgermanska *hn(e)uð-, slå,stöta, varom se nita, nudda, nåda),ä. nsv. smörgås, örfil (se smörgås), da.vaffel, örfil, egentl.: våffla, danska huske- o.sandsekage, örfil, svenska dial. kinnfisk, örfil,sv. munfisk; jämför franska marron, slag medknuten näve, egentl.; kastanj (från uttr.ss. donner des marrons, giva kastanjer,dvs. bulor, alltså ej fullt jämförligt medde förra fallen); se f. ö. under fikon,fisk o. koka. Mera utfört uppträderdet bildliga uttrycket i äldre nysvenska (1520 - 1730) uppätaen örfil t. ex. Brasck 1648, fe(e)ta örfilart. ex. 1649; jämför ä. nyhögtiska eine maulschelle(dvs. munfisk) auffressen Chr. Weisem. fl. Otänkbart är dock ej, att ordetsursprungliga form föreligger i holl.oorveg, till feja. Jfr orre 2. — Härtillvb. örfila, Rudbeck 1702 osv. — I ä.nsv. även: öredrag; i vissa nsv. dial.örtass. — Ett gammalt nord. ord för'örfil' är äldre nysvenska (1520 - 1730) kin(d)häst, fornsvenskakindhæster = fornisländska kinnhestr. En annanbeteckning är kindpust, vartill det bl. a. igamla bibelövers, vanliga kindpusta, ör-fila; i gotiska språket bibeln i stället kaupatjan,enl. Bugge från armen., enl. Kluge avett kaupat- (= urgermanska *haufaþ-, motsv.huvud), med förgerm. konsonantismlånat från ett icke urgermanska folk.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt örfil

    Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller örfil

    Exempelmeningar som innehåller örfil

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Lindriga fall består av knuffar och enstaka slag med öppen hand ( örfil ).
    • X tilldelade sedan en örfil på Y.
    • ( Slår sig sielf en örfil, och slänger straxt därpå åter benen til den 353 Gyllenborg, 1740 : 10.
    • Fadern ger honom en örfil och föräldrarna återvänder hem till Indien.
    • Jag var så där rädd för min far fast han nog aldrig gav mej mer än en eller annan lätt örfil.
    • Denne konsekvente man, som alltid lika konsekvent gav sonen en rungande örfil, varje gång denne skar snett i osten.
    • När hon släppte locket till brevlådan hördes det som en örfil.
    • Det hette att en liten örfil gör ingen skada, minst av allt om den ges i hastigt mod.
    • Han var stingslig, blödde stort för ett knappnålsstick ; svarade på sticket med en bred örfil om han vågade.
    • Ibland var det så tydligt som en örfil...
    • Inte bara för att en kan ha ihjäl nån eller slå nån döv för livet med en örfil eller spräcka käken och så...
    • Hon hade gett honom en örfil, och han bet henne i fingret.