belackare

(belackaren, belackare, belackarna)

Vad betyder belackare?

1. person som talar illa om någon el. något
2. smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något.

Exempelmeningar som innehåller belackare

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Påstod någon, skrev Östersundsposten med adress till belackare, 307 att vi, med kännedom 3 05 Ibid. 3 06 Ibid. 3 07 Belackare fanns.
• försvarar hon den amerikanska tecknade filmen gentemot dess belackare.
• En förskräcklig ålderdom ! 127 Å andra sidan förvånade Leopold sina många belackare med att ta situationen med fattning.
• 216 De sjunkande bolagsfyrktalen kom i det läget som en skänk från ovan för brukspatrons belackare.
• Men den förräderianklagade folkskolläraren Altin tycktes inte rädas att möta sina yngre belackare.
• Citaten från Serenity Nows belackare följs av skärmdumpar från ett flertal trådar där guilden kritiseras på olika forum.
• I backspegeln framstod världsarvet, även för några av dess mest ihärdiga belackare, inte längre som något hotfullt utan som en möjlighet.
• En av den aristoteliskt influerade filosofins främsta belackare var den kände teologen al-Ghazali ( 1058-1111 ).
• Inte ens hans belackare förnekar det.
• Och så skrattade han, tvetydigt, ansåg hans belackare, körde fingertopparna innanför byxlinningen och gungade på tåspetsarna.
• Sen må mina fiender och belackare säga vad dom vill.
• ' Den kritiken visar bara att Dina belackare inte förstått hur motigt det är att få fonderna accepterade i näringslivet.
• Naturligtvis ger det belackare.
• Man kan förstå många belackare som säger att basketen blir bra först i slutspelet.
• Naturligt nog fick detta system sina belackare.