Vad betyder bete? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

bete

uttal: [ ²b'e:te ]

(betet, beten, betena)


Vad betyder bete?

bete substantiv
  1. huggtand (t ex på elefant)
bete
  1. stor (hörn)tand som då det handlar om djurs betar ofta används som (gräv)verktyg eller vapen
  2. något frestande (mat eller annat) som används för att få offret att utföra avsedd handling; jmf agn; åtel
  3. det att låta djur äta av växtlighet; plats där detta sker
  4. foder som betande vilddjur äter
  5. dialektalt kastrerad bagge; gällgumse, hammel
Snabblänkar

Synonymer till bete

För fler synonymer se synonymer till bete

Ordets historia/ursprung

bete, m., huggtand, fornsvenska biti -isl.; bildat på svaga avljudsstadiet tillbita.

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller bete

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Vi saknade också bete, rätt bete, absolut inte utsocknes bete som kunde sprida kräftpest.
  • Det fanns kött eftersom de var tvungna att slakta korna som inte kunde överleva utan bete och vatten.
  • Hon har varit på bete på en annan gård med sitt föl.
  • Men de stod ofta bredvid varandra när de var ute på bete.
  • Joakim skulle annars aldrig bete sig så här.
  • Där är marken täckt av stenplattor och även om det växer gott om ogräs i springorna, så tycker nog inte ens Ludde att det duger som bete.
  • Men mormor kan inte bete sig så.
  • Och man kan aldrig ha honom ute på bete.
  • Han visste inte ens hur han skulle bete sig.