bibringa

(bibringade, bibringat, bibringa, bibringar)

Vad betyder bibringa?

1. ge (en viss insikt el. uppfattning)
2. få att uppfatta eller behärska, få någon att tillägna sig något; tillföra; ingiva; ge, skänka

Exempelmeningar som innehåller bibringa

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Och att använda mu- sik för att bota, bättra och bibringa hälsa, torde vara en av musikens mest angelägna funktioner.
• Tvärtom kan besökaren känna en viss ömhet inför dem, men också sorg över att de inte har någon visdom att bibringa världen.
• Men han har ytterligare visdom att bibringa Malin : Det finns så mycket regler för såna som dej.
• Förutom målet att bevara och dokumentera, hade Hazelius också ambitionen att bibringa befolkningen kunskap om den svenska nationen och dess delar.
• Läroverkets uppgift ansågs av de flesta ( även de som inte var nyhumanister ) vara att bibringa sådan harmoni hos elever.
• kvinnlighet kan bibringa fördelar ( jfr Mizrachi 1999:164 ).
• Återkommande sägs att lärare menar att ämnet syftar till att bibringa tolerans och respekt för medmänniskor.
• Det första delmålet för katekisationen var att bibringa individen de kunskaper som är nödvändiga för saligheten.
• De kurser för kalkverksarbetarna som de nu gav gick ut på att bibringa dem en rent elementär utbildning.
• Den som han ansträngt sig att bibringa dem... Borde han inte vara nöjd ?
• Hon kan inte bibringa honom sin vision av friheten och oändligheten kontra människans litenhet.
• Bibringa det insikten att om någon fäster sig vid det, beror det på tillfällig förblindelse, ity sanningen om barnet ännu ej uppenbarats.
• Bibringa det en stark religiositet, där Gud är föräldrarnas vakthavande.