Vad betyder bida? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
bida
uttal: [ ²bi:dar ]
(bidade, bidat, bida, bidar)
Vad betyder bida?
bida verbhögtidligt- (tåligt) vänta på
- avvakta, invänta
- dialektalt vänta
Ordets historia/ursprung
bida, fornsvenska bīþa = fornisländska bíða (ipf.beið), danska Me, gotiska språket beidan, fornsaxiska bîdan,fornhögtyska bîtan, angelsaxiska eller fornengelska bídan (engelska bide), aven urindoeuropeiska stam bhīdh-, som formelltmotsvarar latin fīdo, litar på, grek.peíthomai, låter sig övertala, utan att dockbetydelseövergången blivit fullttillfredsställande utredd; se f. ö.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt bida
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller bida
Exempelmeningar som innehåller bida
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Vi bida där i tjugo år, i hundra.
- Var inte dum, bida din tid.
- Bida sin tid.
- Hur kunde han tveka och bida ?
- Bida oförskräckt
- Men hon var fortfarande lite skygg för främmande och dom hade nog tänkt sej att bida lite.
- Men då fick det också ha tålamod och bida sin tid.
- Och hur vissen man än är sitta i ett väntrum och tåligt bida tillsammans med andra som är lika dåliga.
- Ej hof 8 én flicka med ära att kväll och älskog blott bida.
- Huru länge än måste de bida ?
- Mörkret är för dig ej mörker, Natten är för dig ej natt, O, så vill jag ock i mörkret Efter dagen bida glatt !
- Men här och där finns det i mängden en konstnär som är nog lycklig och nog klok att kunna vänta och bida sin tid.