Vad betyder bida? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
bida
uttal: [ ²bi:dar ]
(bidade, bidat, bida, bidar)
Vad betyder bida?
bida verbhögtidligt- (tåligt) vänta på
- avvakta, invänta
- dialektalt vänta
Ordets historia/ursprung
bida, fornsvenska bīþa = fornisländska bíða (ipf.beið), danska Me, gotiska språket beidan, fornsaxiska bîdan,fornhögtyska bîtan, angelsaxiska eller fornengelska bídan (engelska bide), aven urindoeuropeiska stam bhīdh-, som formelltmotsvarar latin fīdo, litar på, grek.peíthomai, låter sig övertala, utan att dockbetydelseövergången blivit fullttillfredsställande utredd; se f. ö.Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller bida
Exempelmeningar som innehåller bida
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Men ytterligare företag som vill etablera sig i kommunen får bida sin tid.
- – I stället uppmanades följarna att bida sin tid och begå attacker vid ett bättre tillfälle.
- Han såg slitna, besvikna, trötta anletsdrag bida sin tid där under det barnsliga, runda hullet.
- och i sång på solen bida ,
- Men att bida din tid hjälper dig till ett beslut du i efterhand vet var väl avvägt.
- Samtidigt tycks kameran i hans filmer bida sin tid.
- Bida sin tid.
- Var inte dum, bida din tid.
- Huru länge än måste de bida ?
- J ) c bida a vexlade en blick.
- Ej hof 8 én flicka med ära att kväll och älskog blott bida.
- Styr öfver svindlande forsar och strida ; skringrar i dälderna dimmor, som bida ;