Vad betyder blänga? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
blänga
uttal: [ bl'eng:er ]
(blängde, blängt, bläng, blänga, blänger)
Vad betyder blänga?
blänga verbvardagligt- stirra, glo
- titta argt eller surt på
exempel:
Snabblänkar- pojken blängde ilsket på mig
Ordets historia/ursprung
blänga, o. 1750, mostsvarande norska blengja,väl besläktat med svenska (dial.) blingra, blinka,skimra; möjl. av en nasalerad form avroten iOrdets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller blänga
Exempelmeningar som innehåller blänga
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Den kom strax fram ur hålet med nosen och de glimmande falska ögonen : där kunde den gott stå och blänga.
- Hon tystnade, och Martin såg henne bli ännu rakare i ryggen när Hedvig spände ögonen i henne och hon försökte blänga tillbaka.
- Grupper på sociala medier, ta in post och blänga på ovälkomna – villaägarnas metoder för att hålla tjuven borta
- Att McEnroe fick publiken att skratta och applådera bara genom att blänga surt på linjedomarna understryker att han varit turneringens guldkalv.