Vad betyder blänka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

blänka

uttal: [ bl'eng:ker ]

(blänkte, blänkt, blänka, blänker)


Vad betyder blänka?

blänka verb
  1. glänsa, skina, glimma, stråla, glittra
  2. skina, lysa
exempel:
  • sjön blänkte i eftermiddagssolen
Snabblänkar

Besläktade ord till blänka

    Blänka på engelska

    Synonymer till blänka

    För fler synonymer se synonymer till blänka

    Ordets historia/ursprung

    blänka, Bib. 1541 (blänkta), = no.blenkja, från mlty., nyhögtiska blenken = ä.engelska blenk, av urgermanska *blankian, avledn.av blank. Därjämte med densekundära betyd. 'bedraga', egentl.: 'bländaeller dyl.' = fornisländska blekkja, angelsaxiska eller fornengelska blencan. —Förr även: blanka o. komma att glänsa.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt blänka

    Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller blänka

    Exempelmeningar som innehåller blänka

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Men precis där den satt ser Inez något blått blänka till under det svarta, skrovliga.
    • Hon lyfte huvudet, och i den svaga belysningen från scenen såg han tårar blänka på hennes kinder.
    • " Varenda kittel ska blänka.
    • Hennes stora ögon började blänka och glittra.
    • Han såg, att hennes ögon börjat blänka på nytt, fast nu av ett annat sken än förra gången.
    • En len vind kom björkarnas fint tandade blad att blänka som silverslantar.
    • Jag såg mina egna stövlar blänka på trottoaren.
    • De bodde i en trakt där björkar och lönnar lyfte barrskogens tyngd och lät sjöns vatten blänka fram mellan höga stammar.
    • Jag tänker alltså inte ta med mig ett öre, Fleurette kommer att dingla vid min arm och i mina öron skall de filippinska pärlorna blänka.
    • De letade länge innan de återfann dem i ett stilla hörn med ljuset i en vinkel som kom glaset att blänka och skymma motivets tunna blyerts.
    • Han sänkte en ölburk med ett välriktat kast, han såg den blänka i djupet.
    • Allt oftare började cykelhjul glittra till och bilar blänka fram på de gamla byvägarna.