Vad betyder blänka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
blänka
uttal: [ bl'eng:ker ]
(blänkte, blänkt, blänka, blänker)
Vad betyder blänka?
blänka verb- glänsa, skina, glimma, stråla, glittra
- skina, lysa
exempel:
Snabblänkar- sjön blänkte i eftermiddagssolen
Ordets historia/ursprung
blänka, Bib. 1541 (blänkta), = no.blenkja, från mlty., nyhögtiska blenken = ä.engelska blenk, av urgermanska *blankian, avledn.avOrdets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt blänka
Exempelmeningar som innehåller blänka
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Ett höstregn får Drottningholms koppartak att blänka.
- Hon hade sett knivarna blänka till, hört nödropen tystna.
- Han såg ett stort matbord blänka med reflexer från gatlyktorna utanför.
- Han sänkte en ölburk med ett välriktat kast, han såg den blänka i djupet.
- Jag såg mina egna stövlar blänka på trottoaren.
- Så öppnade sig skogen och hon såg en liten sjö blänka långt nedanför vägen.
- De bodde i en trakt där björkar och lönnar lyfte barrskogens tyngd och lät sjöns vatten blänka fram mellan höga stammar.
- Han såg, att hennes ögon börjat blänka på nytt, fast nu av ett annat sken än förra gången.
- Hennes stora ögon började blänka och glittra.
- De letade länge innan de återfann dem i ett stilla hörn med ljuset i en vinkel som kom glaset att blänka och skymma motivets tunna blyerts.
- Solen kom den gammaldags rosa och vita fältspaten på gångarna att blänka.