Vad betyder bruka? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

bruka

uttal: [ ²br'u:kar ]

(brukade, brukat, bruka, brukar)


Vad betyder bruka?

bruka verb
  1. använda, odla
exempel:
  • han brukade fädernegården i många år
bruka
  1. göra något ofta eller i allmänhet - användning som hjälpverb
  2. använda, nyttja
Snabblänkar

Synonymer till bruka

För fler synonymer se synonymer till bruka

Ordets historia/ursprung

bruka = fornsvenska = danska bruge, från mlty.brûken, av fornsaxiska brûkan = fornhögtyskabrûhhan (ty. brauchen), angelsaxiska eller fornengelska brúcan; jämför got.brûkjan (pret. brûhta); grundbetyd.:njuta, använda, i nyhögtiska även: behöva o.pläga; i svenska dessutom: bearbeta (omjord m. m.), av urindoeuropeiska *bhrug- i latin fruor,(stam: frūg-), njuter, fructus (se frukt).

Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

Exempelmeningar som innehåller bruka

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

  • Denna politiker slätar över miss- lyckandet med en att bruka historien, så har det alltid varit, genom att bruka en form av historisk evidens.
  • Rätten att bruka mark är även förknippad med ett ansvar.
  • Börjar man bruka vilodagar till lagbestämda, medborgerliga ändamål, då har man minskat sin styrka i striden.
  • Mannen ska kunna försörja familjen, samt inte bruka alkohol eller droger.