bråka

(bråkade, bråkat, bråka, bråkar)

Vad betyder bråka?

1. ställa till bråk
2. föra oväsen och/eller orsaka skada
3. ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta
4. slåss

Exempelmeningar som innehåller bråka

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Det är för att personen inte ska kunna hota dig eller bråka med dig eller göra det som han eller hon hotar med.
• Det var ett säkert tecken på att han ville bråka.
• Mannen började bråka med pojken och högg honom sedan med kniven flera gånger.
• - Jag vill inte bråka.
• Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah bad alla som stödjer honom att sluta bråka och gå hem.
• När strömmen och ljuset kom tillbaka till området slutade gänget att bråka.
• Munkarna är viktiga och militärerna vill inte börja bråka med dem.
• Munkarna är viktiga och militärerna vill inte börja att bråka med dem.
• Bråk mellan centern och folkpartiet Centern och folkpartiet har börjat bråka.
• Egentligen vill de inte bråka, men det bara blir så.
• Det är inget att bråka om.
• Men han insåg det meningslösa i att bråka om det nu.
• Att Majsan såg mig bråka med dig och att det var därför hon inte ville vara ihop med mig.
• Vi skiter i att bråka.
• Det var ju en himla tur att jag såg Jonathan bråka med dig.
• Bråka inte, sa pappa.
• Sluta bråka, sa Ditte.
• Jag fick bråka med myndigheter, kommuner och... i alla år för att min son ska ha det bra.
• Jag orkar inte bråka.
• En obehaglig känsla av att behöva bråka och tjata om pengar eller snarare om brist på pengar när barnen behöver något.