Vad betyder bråte? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
bråte
uttal: [ ²br'å:te ]
(bråten)
Vad betyder bråte?
bråte substantiv- skräp
- hög av timmer
- skräp, skrot, avfall
Ordets historia/ursprung
bråte, äldre nysvenska (1520 - 1730) även bråtte (-a), t. ex.Girs, fornsvenska brote = fornisländska broti, iavljudsförh. tillOrdets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt bråte
Exempelmeningar som innehåller bråte
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Brädor och bråte låg överallt.
- Och det stod en massa bråte överallt.
- kapitel 16 Felix snubblade på tofter och bråte som låg på båtbottnen medan han slängde sig fram mot fören.
- Det var som hon satt fast i en massa gammal bråte.
- De hade i alla fall krupit på alla fyra inunder grunden bland järnskrot och allsköns bråte.
- Djupa lager av gammal skit och bråte yrde omkring och föll INTE tillbaka på samma plats igen.
- Mellan dockorna ligger bråte utspritt och ett ekstockslager breder ut sig.
- Torget där var fullt av bråte som efter ett upplopp.
- Vill dom att det ska snurra på hjulet så kommer dom nog hit utan att vi behöver hänga upp en hoper bråte runt knutarna.
- - Det är bråte efter en massa döa männsker, säger Snus och sparkar till en emaljspräcklig lavemangskanna som skramlande rullar iväg.
- Vi fyller det med bråte.
- " Nej, det är inte alls därför, den är belamrad med en massa bråte.
- Men nu tyckte hon ibland att det inte var annat än en hoper bråte som hon samlat på sig och för vars skull hon hade satt sig i stor skuld.