dofta

(doftade, doftat, dofta, doftar)

Vad betyder dofta?

1. lukta gott
2. avge en /angenäm/ doft, lukta /gott/

Exempelmeningar som innehåller dofta

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Och hon tror, att om pengar kunde dofta skulle de dofta precis så.
• Annars skulle det dofta bark, barr, dofta torrt, knastrigt lingonris, kåda.
• Om jag gick senare på kvällen skulle syrsorna vara tysta och nattviolen dofta.
• Skogen stod stilla utan att dofta och det var rätt obehagligt.
• Det borde dofta vedspis kanske och lite av nypålagd vaxduk.
• Om dagen knäpper värmen i torpväggen, blekgröna skott skjuter upp i de svarta rabatterna, det börjar dofta mylla och jordigt vatten.
• och dofta mandel och nejlikspik
• Det s k a dofta gräs och smaka krusbär, säger experterna.
• Luften däroppe var tung och barksyrlig och dofta gulmåra också i skuggan.
• Kaffet dofta ; och mens man drack och tugga, begrunda man det grönt blålysande havet.
• Markerna börja dofta som av torkad frukt och råpotatis ; och stigarna ånga av myrsyra.
• Hon andades in djupt och hoppades att rosorna skulle dofta.
• Den skulle dofta av fjolårets vinterdis, av grillade kastanjer, av lavendel som hon varje sommar tog med sig hem från havet.
• De dofta än som kyssar, de bränna på min
• Dofta !
• Dofta !