Vad betyder dofta? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
dofta
uttal: [ ²d'åf:tar ]
(doftade, doftat, dofta, doftar)
Vad betyder dofta?
dofta verb- lukta gott
- avge en /angenäm/ doft, lukta /gott/
exempel:
Snabblänkar- rosorna doftar
- ängen doftar av klöver
Exempelmeningar som innehåller dofta
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- Den skulle dofta av fjolårets vinterdis, av grillade kastanjer, av lavendel som hon varje sommar tog med sig hem från havet.
- De dofta än som kyssar, de bränna på min
- Skogen stod stilla utan att dofta och det var rätt obehagligt.
- Mamma kunde dofta olika, men för det mesta varmt och mjukt, som nygräddade bullar.
- Kaffet dofta ; och mens man drack och tugga, begrunda man det grönt blålysande havet.
- Det borde dofta vedspis kanske och lite av nypålagd vaxduk.
- Om dagen knäpper värmen i torpväggen, blekgröna skott skjuter upp i de svarta rabatterna, det börjar dofta mylla och jordigt vatten.
- Unni vill dofta kryddigt, gärna av orientaliska dofter som kanel och kardemumma.
- Om det inte får dofta gott av nylagade rätter tas korridorer och salar över av aptitsänkande sjukdomslukter och rengöringsmedel.
- Om jag gick senare på kvällen skulle syrsorna vara tysta och nattviolen dofta.
- Det s k a dofta gräs och smaka krusbär, säger experterna.
- Det är skönt med kvinnor som dofta när de gå förbi en. »
- Kulturnyheterna fick dofta på parfym som är gjord efter ett nästan 2 000 år gammalt recept.
- Medan han krängde på sig ryggsäcken, som för länge sedan slutat dofta läder, blev han hejdad av frökens hand på sin axel.
- Annars skulle det dofta bark, barr, dofta torrt, knastrigt lingonris, kåda.