Vad betyder fnissa? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

fnissa

uttal: [ ²fn'is:ar ]

(fnissade, fnissat, fnissa, fnissar)

Vad betyder fnissa?

fnissa verb
  1. småskratta, fnittra
  2. skratta halvkvävt, särskilt då man inte får skratta
Snabblänkar

Besläktade ord till fnissa

    Fnissa på engelska

    Synonymer till fnissa

    För fler synonymer se synonymer till fnissa

    Ordets historia/ursprung

    fnissa, småskratta, Spegel 1712:skratta = danska fnise; ljudhär mandeliksom t. ex. flissa; säkerligen icke, såsomstundom antages, besläktat med fnysa.Avledn.: äldre nysvenska (1520 - 1730) o. svenska dial. fnis(s)la, sv.dial. fnistra (av *fnisra), vilka visa, attordet måste ha ganska gamla anor. -Av samma slag äro: norska knisa, fnissa,jämte knisla o. knistra; jämför svenska dial.fnalla (under fnassel) ^ knalla, gåsakta, egentl.: småpyssla o. d.

    Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)

    Korsordsledtrådar & korsordssvar

    Korsordsledtrådar där svaret varit eller innehållt fnissa

    Exempelmeningar som innehåller fnissa

    Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

    • Vi börjar fnissa båda två.
    • Då måste Inez faktiskt fnissa lite.
    • Då börjar farbrorn fnissa.
    • Då börjar Nathalie och Jossan fnissa bakom hans rygg och Melissa rodnar.
    • Mitt i all min ledsenhet kan jag inte låta bli att fnissa.
    • Då kan jag inte låta bli att fnissa och Jonathan ler glatt.
    • Jag ger dem en ilsken blick, men det får dem bara att börja fnissa.
    • Denna kommentar får gruppen att fnissa lite.
    • Man får inte fnissa och inte heller storflabba.
    • Åsynen av honom får henne att i ett och samma andetag både snyfta och fnissa.
    • Publiken började fnissa, men min trygghet satt djupt rotad, jag fattade inte att det var mig de skrattade åt.
    • Hon gick upp till Celias rum, man hörde mumlande röster, och plötsligt hörde jag Celia fnissa...
    • sa Valborg och både hon och systern tittade på Anna igen och försökte låta bli att fnissa högt.
    • Och de var alldeles tysta och Maj-Lis försökte låta bli att fnissa.
    • sa Valborg och sen viskade hon något åt sin syster och de började fnissa.
    • Hon kunde fnissa och säga :