Vad betyder fullborda? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera
fullborda
uttal: [ ²f'ul:bo:r_dar ]
(fullbordade, fullbordat, fullborda, fullbordar)
Vad betyder fullborda?
fullborda verb- göra färdig, avsluta
- slutföra en serie handlingar; göra fullständig en uppgift
exempel:
Snabblänkar- ett fullbordat faktum
Ordets historia/ursprung
fullborda, fornsvenska fulbordha, samtyckatill, fullborda, jämte forndanska fuldbordhe (-u-),da. -byrde från medellågtyska (1200 - 1500) vulborden,samtycka till, avledning av vulbort, samtycke(varav fornsvenska fulbordh), till full o. (sannoL)ett vbalsbst. till bära (jämför börd).Ordets historia kommer från Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist (1922)
Korsordsledtrådar & korsordssvar
Korsordsledtrådar där ledtråden innehåller fullborda
Exempelmeningar som innehåller fullborda
Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.
- och nu på sitt oefterhärmliga sätt fått mig att fullborda med en avhandling.
- Betraktaren kan inte på bilden lika lätt projicera sina föreställningar om livsvärlden för att fullborda bildbetraktandet.
- Betraktaren som får svårigheter att di rekt tolka bilden, tvingas att på bilden projicera frågor och måste i sin egen fantasi fullborda den.
- Bildjaget ser ett avbildat rum och måste utifrån det rekonstruera eller lägga till, försöka förstå eller fullborda.
- Många drömmer om en operation som ska fullborda dem som kvinnor.
- Planer finns på att fullborda matutinen men det är oklart när detta kan ske.
- Det är genom den kvinnliga kroppen som de manliga huvudpersonerna kan fullborda sina respektive subjektsprocesser.
- Å ena sidan kan den hemliga planen tolkas som kungens plan att försonas med sin drottning och fullborda äktenskapet i syfte att få en arvinge.