fumla

(fumlade, fumlat, fumla, fumlar)

Vad betyder fumla?

1. bära sig tafatt åt, sjabbla
2. bära sig åt på ett tafatt sätt

Exempelmeningar som innehåller fumla

Det kan underlätta att se ett ord man inte använder så ofta i en riktig mening, därför har vi hämtat meningar från olika källor (främst skönlitteratur, nyheter & akademiska tidsskrifter) och sammanställt dessa nedan.

• Han sjönk ner på knä och började fumla med hennes kängor.
• Jag såg en drucken mans hand fumla mirakulöst med en tändsticka.
• Han skulle bara fumla och förödmjuka henne.
• Rut Rahme var av den moderna sorten, hon lät mig fumla på.
• Jag sa att det var likadant med mig och började fumla med en kastrull.
• Poliserna frågar efter hans legitimation och mannen börjar fumla i fickorna.
• Äntligen fogade han sej i alla fall mot grinden och började fumla med låset.
• Henry flinade han med och började fumla mer än nödvändigt med gylfen.
• Han såg en gestalt mödosamt resa sig på knä i aktern och fumla omkring med något.
• På min fråga hur många ljusår det är dit börjar herrarna Ortolani och Piotto att fumla med fickräknarna.
• Och han mumla nåt om solbränna ; och trängde sej förbi, och fumla med cymbalerna vid järnkantsbordet, och tappa dom.
• Han tittade länge på fotot och började sedan fumla med nycklarna igen.
• Hon satte sig kapprak upp och började fumla med sin väska tills hon hittade personsökaren och fick stopp på oljudet.
• Jag såg statsrådet stå och fumla med plånboken.
• Hugo gick fram och började fumla med hennes knappar.